Chicago-Bloomington-Chicago

Mina ord kanns ganska trogflytande men nu ger jag mig pa annu ett inlagg.

Chicago var tufft. Vi kikade runt i Millenium Park och tog en massa bilder i en bonformad spegel och tittade pa folk utkladda till pirater och brudpar med foljen. Efter allmant tunnelbaneakande, valbehovlig middag och second hand-shopping hamnade vi pa en show med flintskalliga, blaa man som spelade pa trummor och kastade farg pa varandra.

Det tar drygt tva timmar att kora mellan Bloomington och Chicago, sa efter en natt hos Stephanies foraldrar akte vi tillbaka hit.

Just nu ar hon i skolan och jag forsoker att organisera mitt liv och resande en aning. I skrivande stund vantar jag pa ett mail fran ett stalle i Chicago dar de tar hand om hemlosa kvinnor och barn, min tagbiljett ar bokad for imorgon bitti och tanken ar att jag ska jobba med dem i en vecka innan jag aker ner mot Miami.

Igar bakade jag kanelbullar.

They drove to Chicago

Ikvall tar vi bilen till Chicago for att spendera helgen dar.

Hurra!

College

Jag studerar numer gratis pa ett brutalt dyrt college i Bloomington, Illinois. Sedan jag anlande har jag deltagit i flera lektioner varje dag, igar tillsammans med en sjukskoterskestudent pa en lektion om mentalsjukdomar hos barn samt en litteraturdiskussion pa temat sagor.

Idag stod modern dans och poesi pa schemat och imorgon ska jag folja med en psykologistudent pa lektion.

Jag mar bra men det talas om svininfluensa pa skolan.

Folk ar snalla mot mig.

Amerika!

Efter 24 timmars resande nadde jag min destination.

Mannen vid granskontrollen var hemskt otrevlig men jag motstod frestelsen att besvara hans dumma fragor med lika dumma svar sa efter att de tagit fina fingeravtryck (alla tio fingrar) och ett fotografi slappte de in mig. Vid tullen skulle jag fylla i ett papper pa vad jag forde in i landet. Nar jag sag kolumnen for mat tankte jag pa de kopiosa mangder marabou-choklad jag hade i vaskan och kryssade "nej". Det gick bra.

Kan inte lata bli att bli att tycka att den extrema bevakningen ar otack. Aterigen ett exempel pa att man kan utsatta manniskor for precis vad som helst genom att skapa radsla och sen gora allt i sakerhetens namn.

Idag har jag varit pa universitetet och deltagit i en poesilektion med Stephanie.

Till frukost blev det jordnotssmor och sylt.

De har ett bibliotek har med fyra vaningar.

Tidsskillnaden gar hart at mig. Tror det ar dags for luftmadrassen igen.

On the road again

Väskan är nästintill packad, biljetterna utskrivna, löprundan-innan-24-h-stillasittande avklarad och familjemedlemmar kramade. Nu fattas bara några timmars sömn - särskilt många blir det inte då avfärd sker redan klockan 02.45, men bättre än inget. Det här med att rymma mitt i natten är bra. I alla fall för mig, värre är det för lilla mor som måste skjutsa.

Efter bytet i Dusseldorf är nästa stopp Chicago O'Hare* där jag ska åka tåg mellan terminaler, ut till Chicago och slutligen till Bloomington där Stephanie väntar på mig. Är inte framme vid min destination förrän kl 01.30 svensk tid om allt går som planerat.

Luft under vingarna igen. Hurra!

*Den är visst inte alls världens största, tiderna förändras. Men den ska tydligen ha näst flest resenärer per år.

Sju svåra år

Ja, inte blir det något vidare tjusigt här. Men det är en världslig sak. Kunskaperna jag skaffade mig sist jag bloggade ligger i tryggt förvar någonstans mellan tinningarna, för långt bak för att jag ska orka rota fram det. Det går ju att läsa vad som skrivs, det är huvudsaken.

Igår impulsköpte jag och lillebror en hamster på rea. Den lever fortarande.

På söndag natt åker jag till Chicago.